Den absolut vanligaste frågan som jag och många kollegor får är just denna. Eftersom priset beror på ett flertal olika faktorer går det inte att svara på utan att få veta mer.
Priset beror huvudsakligen på två faktorer:
1: Hur mycket arbete som behövs och 2: Val av material.
Börja med att sätta en ungefärlig budget. Googla på inspiration, det är en bra idé att spara ner lite bilder. Ta även några minuter att fundera över dessa punkter och skriv gärna ner tankar som vi kan ta upp:
Material – Vill du ha Guld, Vitguld, Platina eller Silver?
Stenar – Vill du ha diamanter eller safirer eller kanske någon annan trevlig ädelsten? Kanske pärlor?
Mått – Bredd, höjd och/eller ca storlek?
Detaljer – Något annat än blankt och slätt, kanske någon speciell form/struktur/mönster?
Vill du ha mer guidning och hjälp i detta, vänligen klicka -->HÄR<-- så kan du läsa hur det går till att klicka hem en offert samt vad som ingår när du beställer ett arbete från mig.
Jag brukar säga att om ett handgjort kvalitetssmycke verkar dyrt, bör du förmodligen fråga varför är det du jämför med så billigt? Har alla människor involverade i tillverkningskedjan behandlats bra och fått rätt betalt för sitt arbete? Sannolikt är det inte så. Hantverk ska kosta.
Att göra sk ”etiska smycken”, tar en hel del tid och ansträngning. En behöver tänka på att det tar tid att skapa och att göra allt för hand, steg för steg. Det kan även ta många mail och telefonsamtal till leverantörer att hitta rätt sten, rätt slipning, nyans etc. Det som ingår i processen såsom t ex material, verktyg, samarbetspartners, och så vidare, håller hög kvalitet som även det påverkar slutpriset. Även löpande kostnader såsom hyra, förbrukningsmaterial etc måste täckas in och även lön. När alla människor som deltar i produktionskedjan får sin rätta andel, kan priset vara högre än genomsnittet. Jag gör de flesta smycken helt för hand från grunden med etiskt utvunna ädelstenar och pärlor, i den utsträckning det är möjligt. Därför blir kvaliteten en annan jämfört med t ex massproducerade smycken, som helt eller delvis är tillverkade i fabrik, maskingjort eller 3d-printat och gjutet . Det förekommer även att produktion innefattar vuxna människor och barn som arbetar under slavlika förhållanden, vilket är rent förkastligt. Dessa produkter går med andra ord inte att jämföra. Processer kring smycken och ädelstenar kan skilja sig mycket och priset ligger inte alltid inom samma spann.
I stort sett vad som helst är möjligt att göra. Mitt vanligaste svar på den här frågan är att det är fantasin och plånboken som sätter gränserna. Fantasi har jag väldigt mycket av, så den är egentligen inte ett hinder heller. 😉 När det kommer till guld jobbar jag uteslutande i 18 karat enligt sk svensk standard. Det finns mer info under fliken om -->guld<--.
En blodsdiamant eller en konfliktdiamant är en ädelsten som nått marknaden på ett sätt som inte garanterat säkerheten för de människor som arbetar i gruvorna. Det betyder att om du köper en diamant som inte har något certifikat eller annan garanti från återförsäljaren/guldsmeden/juveleraren som berättar var den kommer ifrån eller hur den har producerats, finns risk att vuxna människor och barn skadats eller förlorat livet under processen.
Varför ska du bry dig om ädelstenar?
Både stor- och småskalig gruvindustri är ofta förknippad med tungt och farligt arbete. Gruvor kan kollapsa eller fyllas med vatten, användning av gifter som kommer in i vattendrag och förgiftar människor och natur under många generationer framöver, förekommer ofta. Luften i gruvorna är ofta fyllda med mikroskopiska kiseldioxidpartiklar som letar sig in i arbetarnas lungor efter flera års arbete i dåligt ventilerade gruvschakt. Detta utvecklar dödliga lungsjukdomar.
Småskalig gruvindustri är en försörjning som ofta mycket fattiga människor utövar, ofta olagligt och i bräckliga ekosystem. Kunskapen om hur säkert, långsiktigt och effektivt sätt att leta efter dessa eftertraktade mineraler och metaller är tyvärr ofta inte existerande. Detta resulterar i olyckor och även dödsolyckor. Det uppskattas att mellan 13-20 miljoner män, kvinnor och barn i utvecklingsländer arbetar med småskalig gruvindustri. Cirka 13% av allt guld som bryts i dag kommer från småskaliga gruvor. Majoriteten av de färgade stenarna som bryts kommer från småskalig gruvindustri.
Både vuxna och barn som arbetar med sk slipstenar riskerar att dö i för tidig och mycket smärtsam död i lungsjukdomar om de inte har tillräcklig skyddsutrustning. I vissa länder finansierar vapensmuggling och gerillakrig regeringarna genom ädelstenbrytning och handel med ädelstenar. Brutala övergrepp sker mot lokalbefolkningen som tvingas arbeta under slavliknande förhållanden utan att få betalt.
För att vara säker på att det inte finns någon form av missbruk mot varken människa eller natur måste det finnas genomgående transparens. Det måste vara möjligt att spåra en ädelsten eller ädelmetall från gruvan till konsumenten. Detta är ofta svårt när det gäller de flesta ädelstenar och ädelmetaller som används i smycken.
Sedan 1990-talet har kritiken ökat gällande hur miljön och människors liv har påverkats negativt av gruvsektorn, särskilt i utvecklingsländerna. Sedan år 2000 har engagemanget för etiska, sociala och miljömässiga frågor ökat kraftigt och även initiativen för rättvis handel. Idag beräknas nästan 1,5 miljoner arbetstagare dra nytta av rättvis handel och det har blivit den snabbast växande marknaden i världen. Från 2007 till 2008 har försäljningen av Fairtrade-produkter ökat med 47%. Europa representerar nästan 60% av den globala marknaden för rättvis handel (aa-adlastenar).
Denna ökning har flera perspektiv och är omtvistat huruvida det är pga sk greenwashing eller en generellt utökad ”konsumentmedvetenhet”. Jag vill hävda att ledet mellan konsument och producent kanske har den viktigaste rollen i att delvis välja var material köps in ifrån och dels informera och påverka konsumenten att göra ett bättre val, sett utifrån sk etiskt perspektiv. Vi behöver ställa oss frågan varför vissa produkter är så billiga i motsats till varför vissa är så dyra.
Vanligtvis är det möjligt att använda gammalt/begagnat guld även om det ibland är att föredra att byta ut det mot sk renat guld. Resultatet kan variera beroende på vad en har att arbeta med. En gammal slät vigselring fungerar vanligtvis jättebra att omarbeta eller smälta om.
Ibland kan metallens struktur vara ömtålig och skör när en använder gamla legeringar, framförallt när vi pratar om andra karathalter eller om vitguld. När det gäller att använda gamla stenar som till exempel diamanter, är det ofta något en måste diskutera om det är möjligt, eller om det är önskvärt om du inte känner till stenens ursprung. Kunden själv ansvarar då för stenen och det innebär även att vara införstådd med att riskera att den inte håller vid exempelvis infattning. Om något händer såsom exemplevis en spricka eller skärva i stenen, ersätts detta inte av varken fattaren eller guldsmeden.
Att lämna in sitt gamla guld är väldigt vanligt idag och det går fint att lämna vad som helst om du inte vill ha just det exakta guldet i ditt nya smycke. Många lämnar exempelvis in gammalt tandguld, gamla vigselringar, något som köpts utomlands eller ett ärvt smycke som inte faller i smaken. Detta går jättebra att omarbeta till något nytt som du verkligen älskar. Det fina med guld är att det går att göra om i stort sett hur många gånger som helst.
Ofta är detta inte något som är önskvärt idag, det finns ett flertal aspekter angående varför.
I min egen design använder jag bara spårbara ädelstenar för att undvika konfliktstenar såsom blodsdiamanter och också för att vara säker på att kvaliteten håller en hög standard. Diamanter och ädelstenar som köps av privatpersoner online, är mycket svåra att kontrollera var de kommer ifrån samt hur kvaliteten egentligen är, och du kan aldrig vara 100% säker på att inga barn eller vuxna människor skadats/dött under processen från gruva till handel eller som det även kallas: "from mine to market". Om du vill använda egna medtagna stenar står du själv för riskerna att stenen t ex inte håller vid infattning eller dylikt. Varken fattaren eller guldsmeden lämnar garantier på sådana arbeten vilket betyder att du inte får någon ersättning om olyckan är framme. Det kan även uppstå problem längre fram såsom t ex skador etc om stenen visar sig vara glasfylld, behandlad eller annat, vilket är relativt vanligt förekommande idag. Falska certifikat är heller inte ovanligt.
Jag har tidigare arbetat med kunder som har köpt diamanter själva och alltför ofta blir en besviken över stenen då den inte stämt överens med beskrivningen och kvaliteten varit dålig. Ibland för dåliga att arbeta med alls. Framförallt är nivån av transparens näst intill omöjlig att garantera när stenen är köpt på nätet. Omkring 30 % av diamanter i handeln kommer dessutom från Alrosa (Ryssland) och detta är med dagens läge inte alltid önskvärt att arbeta med.
Något annat som blivit mer vanligt idag är förfrågningar om labbdiamanter eller sk syntetiska diamanter. De marknadsförs även som eco-friendly eller conflict-free diamonds. Dessa är fortfarande ganska nya på marknaden (just i smycken) och de forskningsrapporter som finns talar emot att detta ska anses som något positivt ur ett hållbarhetsperspektiv. Livslängden blir även kortare på dessa stenar och de har heller inget andrahandsvärde, vilket äkta stenar alltid har. Som grädde på moset så släpper detta sätt att framställa artificiella diamanter på ut ca 69% mer koldioxid, vilket innebär att trycket på miljön blir mycket hårdare än om du väljer en naturlig sten med kontrollerad och transparent bakgrund. En annan aspekt som är ännu viktigare, är att människorna som jobbar inom denna industri har en genomsnittlig lön som är lägre än arbetare i sk hållbar och naturlig diamantindustri (SGR – Sveriges Gemmologiska Riksförening, DPA – Diamond Producers Association och Trucost).